Det känns som att livet känns så tomt nu för tiden

Allt bra som kommer rinner bara bort med tiden, allting som gör en glad försvinner

Och alla som säger att killar kommer och går men att kompisar består, har fel!

Kompisar går också bort, dom går till och med bort innan killar gör de, dom knivhugger en, sviker en, och försvinner mycket mycket snabbare än vad killar gör.

Men det är inte som att killar är bättre, istället för att dom hugger en i ryggen som kompisar gör så är den ända skillnaden att dom hugger en i hjärtat istället.

Alla människor sviker en och sårar en förr eller senare, vad ska man göra? sitta själv hela tiden eller?

Alldrig lita på någon över huvudtaget? aldrig bry sig om någon?

Det känns som att jag inte vet nånting längre...